Att jobba bort getingmidjan..

Jag kände efter ett tag att jag hämtat mig en aning från ekorrhjulet. Min getingmidja efter navet hade gett med sig och min hårbeväxtning började återgå till det normala. Att vara drabbad av skabb är inget vidare roligt. Men att SE UT som man är drabbad av skabb men att en Crescent-hoj varit orsaken, är dubbelt värre. Att dessutom midjan hade en Miss Twiggy-form fick mig att likna en ekorr-hona. Detta var jag först inte medveten om. Men Fru Näktergals spegel hade upplyst mig när jag en dag tog miste mellan barskåpet och hennes hytt. Och där framför spegeln så hoppade jag högt. Först för att jag inte hittade någon sprit. Sen för att spegelbilden visade en midja tjockt som ett skosnöre. Chockad stapplade jag ut från hytten och sökte tröst hos Kapten Kalsong.
 
- Grabben, det är inte så farligt.
 
Mina tårar stockade sig i halsen. Kapten fortsatte;
 
- Jag är en jäkel på att bygga kroppar, jag kan hjälpa dig.
 
Kapten Kalsong klappade på sin stora runda mage. Lite osäker var jag om det var SÅ jag ville se ut.
 
Jag insåg att jag fick göra något själv åt saken. Jag lossade ankaret och började träna beceps, triceps, kvadriceps. Ja varenda ceps jag kunde hitta på kroppen. Jag hängde mig i vanten och slungade mig likt Tarzan mellan alla snörena. Jag gick balansgång på bommen. Använde Pilothouse som step-up-bräda. Något hög för min smak. Jag gick mellan träningspass och kylskåpet om nätterna. Som en liten iller, fast ekorre jag är, for jag fram och tillbaka.
 
Efter tre veckor så började jag få svårt att få ihop låren. Zeb Macahan var bara förnamnet. Men i övrigt kände jag mig mer som Arnold Schwarznegger. Jag pumpade upp musklerna riktigt ordentligt och ställde mig framför Fru Näktergals spegel och njöt av vad jag såg.
 
 
Men lyckan var kortlivad, då Näktergalen titta in, hon skrek högt och förvann illa kvickt. I falsett ylade hon till sin man;
 
-HJÄLP, DET STÅR EN MINIGRIS I MIN HYTT.
 
Jag slängde runt med huvudet för att få syn på den jäveln. Jag hade hört talas om att det fanns kölsvin ombord. Tyckte något rörde sig i spegelbilden, en hårig jävel. Fick tvåhundra i puls. For ut som skjuten ur hytten och jag skrek till Kapten;
 
- HJÄLP, KÖLSVINET ÄR I NÄKTERGALENS HYTT!
 
Jag for upp i sittbrunnen panikslagen. Där skrek Frun igen;
 
-GRISEN ÄR I SITTBRUNNEN!
 
Jag skrek också, den jäkeln förföljde mig. -AHHH! skrek jag. Rusade mot Fru Näktergal för att komma till undsättning.
 
Fru Näktergalen backade panikslagen och tappade balansen och for över relingen. Med ett enormt PLASK for hon i vattnet och sen vet jag inte riktigt vad som hände. Inte mer än att jag konstaterade att Fru Näktergal inte platsade i något Wet-T-shirt-tävling iallafall. Och att jag  själv fick tillbringa natten i jollen på släp.
 
Så där låg jag under stjärnorna på natten och funderade över vart grisen hade blivit av!
 
Gaaah!!