Tv-eken vid Radiohuset
Inte en lugn stund verkade man få i denna sarkofag, eller så kallade segelbåt som Kapten Kalsong envisades med att kalla den. Denna morgon var det inte kapten själv som väckte mig utan nu var det fru Näktergal. I ett stort blommigt nattlinne så rufsade hon runt i mitt ekorrhår och viskade;
- Du har möjligtvis inga kontaktuppgifter till Roffe??
- Vaa?? Svarade jag. Fortfarande sömndrucken och desorienterad. Näktergalens ögon såg stora och fuktiga ut i dunklet, jag funderade på om hon sett fel på mig och Johnny Depp.
- Jo, Rolf Porseryd, vet du hur man får tag i honom?
- Eh, jo...men han är i Mellanöstern och bevakar någon attack mot israeler.
Denna förklaring köpte Fru Näktergal. I själva verket hade jag sett på nyheterna att Roffe var i farten i mellanöstern. Det här med att vara kollegor kan man se både lite si och så på. Våra bevakningsområden ligger så spridda, så direktkontakt är inte möjlig. För min och Roffes del så är den mer omöjlig. Jag med en specialitet på stammar och Roffe, ja han fick ta ungefär resten av världen. Ni förstår, Roffe saknar förmågan att röra sig fort. Han klarar inte att ta sig fram i lövverket eller att springa längs med grenlösa stammar. Kanske något att ta fasta på nästa gång du ser min kollega Roffe i tv-rutan. Väääldigt mycket massmedial uppmärksamhet får han. Likt skillnaden i idrottande killars och tjejers tillgång till bästa inomhusträning, så kan man dra parallellen mellan Roffe o mig. Han syns ofta i tv. Han får hur mycket tv-tid som helst. Själv såg jag mig själv i rutan den där gången när det fanns fullt av trädkramare i tv-eken utanför Radiohuset i Stockholm. Eller om det var farbror Puff, endast svansen kom med på bild och jag har en hårresande lik svans som farbror Puff.
Ser ni Svansen?
Jo och så denna man, Roffe, fick ta resten av världen som arbetsplats för han dög inte som stamanställd i tv-eken. En djup bevarad hemlighet som får stanna oss emellan. Och då ska man veta att jag lärt Roffe ett och ett annat. Men jag är inte bitter.
Farbror Puff å andra sidan blev landsförvisad från Tv-eken. Detta efter ett inlägg i dagspressen där reportern hade återgett en konversation han hört mellan Puff och hans brorsa. Det hade blivit ett ramaskri som slutade med en anmälan till granskningsnämnden.
Puff och hans brorsa stack över till USA efter de blivit landsförvisade, där de idag lever på Disneyland. Stora tv-stjärnor numera. Fast egentligen styrde de kosan mot den HELIGA SKOGEN som sas ligga där, platsen hette visst Holy-Wood.
Ja detta blev en liten tankevurpa. För nu stod fru Näktergal fortfarande hängandes över mig med sitt stora spökskynke till nattsärk och väste fram namnet Roffe om och om igen. Och jag blev ju lite nyfiken på vad hon ville Roffe. Jag frågade och näktergalen svarade;
- Jag tänkte om han ville komma hit och äta lite krabba med oss på lördag. Det verkar ju vara lite klös i den grabben, så det hade varit väldigt trevligt. Hon fortsatte; - Och så kunde ni prata gamla minnen!!
Genast fick jag en liten orolig klump i min lilla ekorrmage. Jag försökte rädda situationen;
- Roffe tycker inte om båtar och hav, det vet jag, och så var det någon översvämning i Bangladesh...så han kan inte på lördag.
Fru Näktergal köpte denna förklaringen och jag pustade ut. Eller om det var för att näktergalen stängde dörren i samma ögonblick som jag passerade den så mina lungor totalt tömdes på luft. Att jag passerade där just då berodde inte på att jag tänkte tömma lungorna på luft, mitt mål var den där poslinsstolen där jag ville tömma blåsan. Inte lungan. Men nu blev det lungan.
Tom lunga, full blåsa!
När jag hängde där som en bättre renklämma så övervägde jag för en sekund om inte ekorrhjulet hade varit ett alternativ trots allt.