Tjena, det är jag som är Korre Grankotte

Hej, får jag presentera mig. En liten sprallig ekorre vid namn Korre. Korre Grankotte. Fast en del kallar mig för Kurre också. Jag är en före detta stamanställd ekorre där mitt arbete gick ut på att rapportera allt som hände i granen. Jag fick springa och rapportera jädra anåda längs med stammen. Men den visade sig ha en del otrevliga förgreningar, så kallade avknoppningar bestående av rivaliserande grupper. Jag hade ett scoop på gång och jag sprang dag ut och dag in tills jag en dag fastnade i ekorrhjulet. Det blev dödsstöten för mig och fast i hjulet var jag, inklämd mellan ekrarna på ett cykeldäck, Crescent av äldre modell. Herrcykel, i tumstorlek 28. Hur jag än försökte kränga mig ur ekorrhjulet så hamnade jag bara längre och längre bort ifrån min gran, tills hjulet tillslut rullade ner för en slänt och ner i en å. I flykten grabbade jag en kotte, så provianten var säkrad. Och flyt hade jag, ut till havs, jag åt och sov under bar himmel med fiskar som nafsade i ekorrtårna. Och helt utmattad så blev jag tillslut räddad av ett kufiskt par i en eka. Ja men inte ekade den, jag ropade som en besatt. De klippte bort ekrarna och tog mig med hem. Där lever jag nu, som en ensamkommande, och äter mig fet på deras mat. Om nätterna knycker jag datorn och skriver. För jag måste hålla igång, för en korre måste alltid rapportera. Det fria ordet måste få råda, det har Roffe sagt, min stora förebild. Ja jag har lärt honom ett och ett annat, men jag är ju lite blyg, så jag brukar inte nämna det.
Jag och Roffe.
 
Ja och här en bild från min flykt undan ekorrhjulet.
Hajarna och gamarna cirkulerade runt mig, men en Korre däckar aldrig, jag satt hela tiden i spänn och spanade och tillslut kom räddningen. Hur det gick sen? Ja det vet ju inte jag, det var ju igår jag blev räddad. Dumsnut!