kurregrankotte.blogg.se

 

-Eh, eh, eh...jag e vaken. Jag svarade mer på rutin än sanningsenligt. Den här korgen var rätt skön att slagga i, inte alls som att sova på tallbarr där det luktar kåda och kliar.

 

Kapten Kalsong fortsatte; -Jag ska lära dig lite om livet. Kom vet´ja.

 

Jag klev upp, gnuggade sömnen ur ögonen, borstade till min fina svans och hoppade fram ur min gömma. Slog mig ner bredvid Kapten Kalsong och tittade storögt på hans svarta brillor. Dagen innan hade vi ätit ostar och korvar och annat gott, samt dragit några Gin o Tonic. GT var Kapten Kalsongs favoritdricka. Jag hade blivit lite slirig och snubblade hela tiden på svansjäveln, en ekorre består ju av närmare hundra procent svans. Ja då hade jag berättat mitt livs historia för Kapten och hans fru Näktergalen. Om hur jag hade varit så betydelsefull där i stammen, där jag rapporterat om allt som hände, hur jag sprang upp och ner hela dagarna och att jag skrev och rapporterade allt då jag var en Korre. En korre precis som min idol Roffe. Och hur jag drömde om att slå igenom som den store journalisten och att min rapportering skulle ge eko åt Dagens Eko. Samt även TT, TV4, Reuter och de andra stora kanalerna. Men att jag i min iver hade fastnat i ekorrhjulet, utarbetad, slut och med slokad svans så hade all energi försvunnit. Hur jag inte såg något meningsfullt med mitt rusande där längs med stammen, särskilt den dagen då det blivit förgreningar och mindre seriösa avknoppningar på tallen som var mitt arbetsområde. Livet hade blivit nattsvart, även dagtid.

 

Kapten Kalsong hade varit lugn under hela samtalet, han hade hällt upp en ny GT åt mig och dunkat mig i ryggen och strukig mig på hjässan när tårarna rann utmed kinderna medan jag berättade om min jobbiga tid som stamanställd reporter.

 

Ja nu satt vi här morgonen därpå, och Kapten Kalsong ville prata livet med mig. Han berättade att han också hade arbetat för fullt i sina dagar. Men att han tidigt hade ifrågasatt om det var meningen att vi bara skulle rusa runt från morgon till kväll från födseln till döden. Hur han hade klipp sina kreditkort, sagt upp alla abbonnemang och betat av sina amorteringar för att köpa sig en segelbåt och leva på minimala resurser. Han hade haft lite tur trots allt, för han hade lite egendom att sälja av. Och nu arbetade han bara ibland, bara för att få ihop till brödfödan. Lite allkonstnär där han med sina tekniska kunskaper hjälpte alla de som stod med trasiga båtar. Han drog loss folk som gått på grund, lagade trasiga motorer och sydde ihop trasiga segel. Och att detta räckte för att han och fru Näktergal skulle ha mat för dagen. Deras segelbåt la de i vikar där de ankrade upp och emellanåt fiskade de och fru Näktergal odlade lite smågrödor på däck. En gång i veckan åkte de in till byn och handlade sådant som de inte kunde fixa själva, där inköpslistan såg ut såhär:

 

-Gin

-Tonic

-Lime

-Vin

-Ost

-Olivolja

-Oliver

-Delikatesskorv

-Tomater

-Lök

 

Det var rätt så billigt, för Fru Näktergal fick tag på frukt och grönsaker på torget. Där fanns det en liten man som nådde Fru Näktergal upp till bysthöjd. Och Fru Näktergal hade märkt att grönsakerna blev billigare när hon hade sitt snörliv väl åtdraget där bysten hotade explodera i ansiktet på den lille grönsaksmannen. Hon sköt bländande leenden åt den lille mannen så han tillslut stod knäsvag och räckte över påsen och mumlade fram sitt blygsamma pris. Fru Näktergal mådde inte alls illa över detta på något sätt, för hon kände att den lille mannen hade fått ett mer meningsfullt liv sedan hon dök upp på torget troget en gång i veckan. Hon visste detta för att hon en gång hade dykt upp på fel dag, och då stod grönsakshandlarens barska fru där och bara tjatade och gapade på sin man. Han såg ledsen och trött ut. Mycket ledsen och trött.

 

Värre var det med Gin, den var det fullpris på. Men Kapten Kalsong handlade ingredienserna till denna gudomliga dryck med förevändningen att han ville garantera att de inte skulle drabbas av Malaria. Nu fanns det ingen större risk för Malaria oavsett GT eller inte, men som Kapten Kalsong sa; -Bäst att inte chansa!

 

Jag började förstå att jag suttit lite som i ett fängelse, där mitt ekorrhjul och hektiska liv hade hindrat mig från att leva avslappnat och avstressat. Att min strävan efter materiella ting och mitt mål att spela i samma liga som Roffe och de andra stora hade fått mig olycklig på kuppen. Att man lika gärna hade kunnat ha ett staket, en mur, en vägg runt omkring sig. Bilden av att stå och skaka galler dök upp i huvudet.

 Jag tittade på Kapten Kalsongs lapp. Två stolpar med skyltar på. Den ena kände jag igen såväl, den andra såg drömsk ut.

 

Helt plötsligt förstod jag sambandet. Men då var jag tvungen att ge upp min dröm om att bli en stjärn-korre a la kaliber med Roffe. En dröm sedan barnben. Han var verkligen annorlunda denne kapten med sin näktergalsfru. Jag behövde fundera på mina val. Rätt tufft för en liten ekorre minst sagt. Kapten tittade på mig och petade med sitt knubbiga finger in i min håriga mage och sa;

 

-Rätt fokus ger resultat, grabben. Du måste bara veta vad du vill. Men något som jag inte vill är att rädda små korrar ur cykelhjul titt som tätt. Du är inte ensam ska du veta, jag ser trenden.

 

Sen drog han tillbaka sitt finger och försvann ut och jag hörde honom ropa drillande till fru Näktergal.

 

- Tjoho lilla frugan, finns det kaffe och mandelkubb?

 

Själv satt jag kvar med kaptenens lapp i min hand.